Såhär jobbar jag ibland. När saker måste komma ut på papper och jag har tid-, plats-, och materialbrist. Di bare blir. Jag vet inte om det kan räknas som serier, men något slags berättande är det. Jag tycker om spontaniteten i det, en slags dagboksberättande utan allt det där hemliga, speciella, upphöjda som dagböcker kan föra med sig, med sina lås och gömställen. Det enda gömstället jag har är mitt huvud ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar